Att må dåligt

Jag började skada mig för att visa att jag inte bara var "lite ledsen". Nu förstår jag att jag hade fel. Det finns inget bra med att börja skada sig, eftersom att det ofta bara får en att må sämre. Jag är så glad att jag berättade för mina föräldrar, för nu skäms jag inte längre över mina känslor.

Allt han tyckte var kul ville jag göra, dricka, röka, snusa mm. Jag sökte uppmärksamhet från killar, började röka, provade snus och dricka mig full.

Det kändes som att allt var mitt fel och att jag förtjänade smärta. Jag kände att hela mitt liv var kört, aldrig skulle jag må bra igen.

ALLT löser sig med tiden, oavsett om det tar en vecka, 2 månader eller ett halvår. Det löser sig, det kommer gå över tillslut, även fast man i stunden tycker att känslan är en evighet så kommer du tillslut hitta glädjen. När du hittat glädjen igen kommer du tänka tillbaka på perioden som något häftigt, för du gjorde det. Du tog dig ur dig ur den mörka gropen, oavsett om du gjorde det själv eller utav hjälp så ska du vara stolt över dig själv. Jag är extremt stolt över mig själv, jag tror inte på att man blir starkare av att gå igenom jobbiga saker. Men jag tror att det kommer hjälpa dig till nästa gång något blir jobbigt i livet, för du kommer se tillbaka på den perioden och tänka att "oj jag klarade ju faktiskt det då kommer jag klara detta".