UMO frågade: Vem pratar du med för att få stöd?

Med min mamma. Hon hittar alltid någon lösning, hon är alltid där. Hon har alltid svaren. Är det något med kompisar vet hon hur man ska göra, är det skolan peppar hon. Man förlorar inte på att prata med henne.
/Frida

Min kompis, en av mina närmaste vänner. Vi träffas kanske någon gång i månaden och bara pratar. En sån vän som man får massa bra energi av. Hon fyller mig med god energi så att jag orkar gå vidare. Hon är en sån som bara lyssnar och förstår. Viktigt att ha någon som bara lyssnar. Inte någon som ger råd. Mina frustrationer kommer när jag inte får uttrycka mig. När man bråkar handlar det ofta om att vilja bli hörd. 
/Idil

Jag pratar med mina kompisar. Vi har som en sorts dygnet-runt-jour och pratar med varandra om allt. När jag och min tjej höll på att göra slut så pushade de mig så att jag till slut vågade bryta upp. Vi kommer nog känna varandra hela livet. Om jag pratar med en vuxen så är det min styvmor. Hon är tillräckligt nära och tillräckligt långt bort för att inte ge råd som till sitt eget barn.
/Douglas, 18 år

Oftast pratar jag med min pojkvän om det är något. Vi har känt varandra länge och med honom kan jag ta upp vad som helst. Han är bra på att lyssna och han kan komma med råd som jag inte har tänkt på. Han kan säga saker som gör att jag vaknar till lite. Han är min pojkvän och samtidigt är han min bästa vän. 
/Daniela, 17 år

I första hand pratar jag med min mamma, sen nära vänner, sen min pojkvän. Det beror på vad det handlar om. Mamma ger bra svar, hon förstår mig och har gått igenom samma saker. Känt sig stressad i skolan och så. Kompisar är bra på att ge stöd i vardagen. De känner mig och jag kan avreagera mig om något har hänt, utan att de tar illa upp. 
/Anniqe, 19 år

När det gäller känslomässiga saker pratar jag mina nära kompisar. De försöker komma med lösningar, och är också bra på att göra så att jag glömmer bort det som är jobbigt. Vissa saker berättar man inte för föräldrar. Men de är bra att prata med när det gäller praktiska saker. Jag är själv en som folk kommer till när de behöver prata. Och om jag ser att något är fel lägger jag mig i. 
/Dennis, 19

Ända sen jag var liten har jag bott på heltid hos pappa. Vi kan prata om allt. Han är väldigt öppen mot mig, och jag är öppen mot honom. Jag är världens pappagris. Om jag är orolig eller har gjort något dumt är han jättebra att prata med. Han vill alltid hjälpa till, även om jag har trasslat till det. Vi är nog ganska lika, vi har samma humor och vi förstår varandra. Vi skäms inte för någonting inför varandra.   
/Amanda, 16

När det är något som jag funderar på eller oroar mig för, brukar jag prata med mina kompisar i första hand. Särskilt när det gäller sånt som konflikter och relationer och sånt. Vissa kompisar pratar jag extra mycket med om det har hänt något som jag går och tänker på. Jag vet att jag alltid kan lita på dem. 
/Fredrik, 16 år

Det är inte så ofta jag känner mig orolig eller mår dåligt. Jag spelar basket i landslaget, och just nu har jag en ryggskada och det känns som att jag har höga förväntningar på mig att bli frisk. Ibland blir jag stressad av det och då pratar jag med mina coacher eller lagkamrater.

/Iskias, 17 år