Jag lyckades ta mig ur ett destruktivt förhållande

Jag satt och funderade en stund. Eller ofta har jag funderat.. och i stunden, när jag befann mig i situationen såg jag varken det som ett problem eller övergrepp eller liknande.

Jag blev tillsammans med mitt ex när vi var 15-16 år gamla, egentligen tror jag att jag blev tvingad till det. Till en början var han supersnäll, trevlig, kanske lite blyg men jag fick fortsatt göra som jag ville. Cirka 7 månader in i vårt förhållande började han på olika sätt kränka mig, han sa att jag var tjock, ful och att jag var tvungen att ha smink på mig för att vara söt typ.

Andra gånger sa han att jag var jättesöt och att jag inte skulle ändra mig. Någon gång i gymnasiet, inte kan jag minnas exakt när, började han våldföra sig på mig, han tjatade till sig sex, hade sex med mig när jag sov, våldtog mig både oralt, vaginalt och analt, detta skedde flera gånger i månaden, om jag ville ha sex resterande, annars några gånger i veckan, om jag inte ville ha sex regelbundet.

Det slutade med tårar, ångest, depression, självmordsplaner, genomförande men misslyckande av dessa planer, ätstörningar, träningsberoende och flera andra punkter. Jag var aldrig bra nog, i ett desperat försök flydde jag till en annan stad för att studera, lyckades ta mig ifrån honom, bodde hos någon annan och därför kunde mitt ex inte komma när som helst.

Drygt en månad efter flytten lyckades jag ta mig ur förhållandet, orolig varje dag för att han skulle överraska mig och misshandla, våldta kanske till och med mörda mig stundtals, aldrig har jag varit så otrygg och ängslig. Jag var alltid med någon så jag inte var ensam.

Detta var två år sen, det är inte.. nej förlåt, det är aldrig för sent för att få mer respekt för sig själv, det är aldrig försent för att älska sig själv. Men aldrig tror jag att jag kommer bli frisk från tankarna jag haft om mig själv, mat, träning. Tid tar det även att lita på andra igen. Ta hand om dig själv, det är aldrig för sent.