Det blev bra i resursskolan
I mitt liv har jag gått igenom en hel del. När jag gick i femman så kom jag in i en djup depression. Jag orkade inte gå i skolan på samma sätt som jag alltid hade gjort. Varken lärare eller klasskompisar accepterade mig. Jag hade ångest varenda dag för att gå till skolan. Jag var djupt deprimerad.
Efter ett tag gick vi till BUP. Där gjorde de en utredning på mig och jag fick jag diagnosen Atypisk Autism. Jag medicinerades direkt med ångestmedicin. Vi bestämde med rektorn att jag inte skulle vara med på gympan och jag skulle gå hem och räkna matte för att jag inte kunde vara med på de vanliga mattelektionerna.
När jag började sexan så fortsatte det så. Jag var fortförande inte med på gympan och matten. Vi försökte lösa matten med att jag fick gå hos en speciallärare, men inte ens det hjälpte.
Det var även under under den här tiden som jag funderade över det här med att skada mig själv och självmord ... Det kändes som att allt var mitt fel och att jag förtjänade smärta. Jag kände att hela mitt liv var kört, aldrig skulle jag må bra igen.
Efter ett tag gick jag inte till skolan alls. Vi bestämde att jag skulle börja i resursskola. Även det kändes hopplöst. Jag var så rädd och jag skämdes. Men till slut vågade jag ta steget över tröskeln.
Nu går jag i sjuan på resurskoan och mår så mycket bättre. Jag blir accepterad av lärare och klasskompisar. Jag kan fortfarande få ångestattacker men tack vare min medicin så sker det sällan, och min lärare gör alltid det bästa av situationen när det händer.
Tack vare min familj, BUP, skola, lärare, mentor så är jag där jag är idag.
