Jag sökte hjälp för min ätstörning
Jag lider av psykisk ohälsa och inom det även självskadebeteende. Att må dåligt är ingenting jag skäms över och jag är inte rädd att prata om det då det är en av de mest vanligaste måendet i världen. Det är okej att må dåligt men det är även okej att söka hjälp och bekämpa det dåliga måendet.
Nu är jag här för att berätta om mitt självskadebeteende. Genom mina år med depression har jag alltid haft ett sätt att skada mig själv, fysiskt också, jag vet att det inte är det bästa sättet att bekämpa sitt mående.
Jag har haft ätstörningar, ni vet, med det samhället vi lever i med alla dessa ideal och ständiga påminnelser hur ful och fel vi är, då är det inte så konstigt att allt fler lider av ätstörningar. Detta självskadebeteende är ingenting jag har lämnat, jag ska vara ärlig - jag lider fortfarande av ätstörningar (även fast det har blivit bättre).
Det som nog var annorlunda för mig och som verkligen har hjälpt mig är att jag sökte hjälp tidigt. Ja, ni läste rätt - JAG sökte hjälp. Det var jag som gick till skolsköterskan och berättade vad som hade hänt, varför jag mår som jag mår och varför det har blivit så. Hon berättade att jag var stark, modig och förnuftig som gick själv och sökte hjälp. Jag vet det nu, JAG är stark, modig och förnuftig - och jag är inte rädd för att säga det, för det är sant.
Grejen är den att om du lider av ätstörningar så är det du själv som måste söka hjälp, det är svårt och det kommer fortsätta att vara svårt men det är bara DU som kan stoppa det. Enda sättet att stoppa en ätstörning (eller ett självskadebeteende i allmänhet) är att intala sig själv att börja kämpa. Enda sättet att stoppa det är att intala sig själv att "jag vill må bra och att jag kommer kämpa."
Jag säger till mig själv varje dag att jag vill må bra, jag vill leva ett hälsosamt liv - och om jag vill det så ska jag få göra det. Därför kommer jag aldrig sluta kämpa.
Men varför skriver jag allt detta? Jag vet att det låter meningslöst/hopplöst och det kan kännas så ibland. Men jag vill att alla ni som läser detta, DU som läser detta ska veta att det inte är hopplöst. Om du vill så kan du. OCH lyssna inte på alla dessa fucked up ideal som säger åt dig hur du ska se ut och vara. Om det är någon du ska lyssna på så är det dig själv.
