Kuratorn och kursen fick mig att sluta med självskada
Jag skulle vilja berätta för er om mig. Jag är just nu 17 år och har gått igenom en hel del, som jag nu vill berätta för er. Jag var en så kallad bitterfitta, med ångest, depression och djupa problem, vilket jag hade haft ett väldigt långt tag. Vad jag egentligen vill berätta om är hur jag tog mig från bitterfitta till optimist.
Allt startar när jag var liten och började må riktigt dåligt, men jag gjorde inget åt det. I 8:an var jag på gränsen till anorektisk, och jag gillade det. I 7:an skadade jag mig, och hela min kompisgrupp mådde psykiskt dåligt. I 8:an var det som värst, men det var först i 9:an som jag försökte ta tag i mina problem.
Jag insåg helt plötsligt att självskada mig inte gjorde ett skit för min självkänsla, och att jag endast la kroppens energi på onödiga saker. Det var någonstans där som jag började må bättre.
Men vändpunkten kom i 1:an på gymnasiet. Jag börjar prata med en kurator som jag tycker är helt fantastisk, oavsett hur negativa mina kompisar var till kuratorn så gick jag för att det hjälpte mig. Det dröjde inte långt tills hon sa att hon trodde sig ha hittat något som jag kunde dra nytta av; en ACT kurs.
Att gå kursen är det bästa beslutet jag har gjort i hela mitt liv. Den hjälpte mig så otroligt mycket med att vara mer öppen, och den bekräftade de metoder jag tidigare använt för att bekämpa min depression/djupa ångest.
Jag är en helt ny människa, och jag kan göra saker utan att må dåligt. Såklart jag inte alltid mår perfekt, men livet efter jag fick hjälp är så mycket bättre än livet innan. Idag är jag över tre år fri från mitt självskadebeteende.
Min mamma vet om vad jag har gjort och stöttar mig i vad jag gör, hon tycker att jag har blivit en mycket trevligare person och jag håller med. Kursen gjorde mig till en optimist, och jag har sedan dess försökt få en kollaboration mellan Ungdomsmottagningen och min skola för att se om i kan erbjuda den kursen till alla som vill ta den, och jag har stöd från kurator, skolpsykolog och skolsyster.
Som slutsats vill jag säga; att om du vill sluta må dåligt, så måste du söka hjälp. Inget kommer enkelt i livet, speciellt inte mental hälsa. Jag vet att det kan kännas läskigt eftersom att man kan bli obekväm med att inte känna något, men det kommer kännas bättre efteråt, jag lovar.
