Att komma ut har varit bland det bästa som hänt mig
Hejhej. Jag är en tjej som är 16 år (snart 17 faktiskt) och jag tänkte berätta hur jag kom ut som homosexuell för att kanske hjälpa andra att våga göra det. När jag var runt 13 år så blev jag kär i en tjej i min klass och det var första gången jag ifrågasatte om jag gillade tjejer eller inte. Egentligen har det nog alltid funnits där, nu när jag tänker tillbaka på när jag var ännu mindre så minns jag att jag ofta fått crushes på tjejer i filmer osånt, men då har jag aldrig tänkt på att jag gillade dom på ett kärlekssätt.
Iallafall, när jag blev kär i den här tjejen och jag tyckte att det var jättejobbigt och jag försökte förneka det men det gick inte. Jag tänkte ungefär på samma sätt som jag tänker kring att få en sjukdom, jag tänker ofta att sånt bara händer andra, att det är andra som får sjukdomar men att jag inte kan få det. Alltså, jag tänkte ungefär ”varför skulle just JAG bli homosexuell?”, det fanns typ inte i min värld. Jag började tänka på hur andra skulle reagera och vad de skulle tycka om mig, och jag bestämde mig där och då för att jag aldrig skulle berätta för någon i hela mitt liv, att jag skulle bli tillsammans med killar för att dölja det, vilket är jättesorgligt och ingen ska behöva känna så. Jag var så rädd för att mina vänner i klassen skulle få reda på att jag var kär i denna tjejen och de mig skaka och vara nervös när jag pratade med henne.
Detta pågick i kanske två år utan att jag pratade med någon, vilket var jättejobbigt att både hålla inne på att det var en tjej och att jag var olyckligt kär. Men ja, efter dessa två år hade jag kommit över denna tjej och jag hade även hunnit acceptera mig själv för att vara den jag är. Ändå tänkte jag att jag kunde hålla det inne, att det inte var så farligt men senare började jag tänka mer och mer på det och det var då jag bestämde mig för att skriva till en av mina närmsta tjejkompisar (som jag vet är väldigt accepterande om detta ämne) att jag gillar tjejer. Jag skrev detta på Snapchat och jag var så himla rädd för hur hon skulle reagera, jag satt och skakade men sen när hon svarade sa hon att hon inte brydde sig om jag gillade tjejer, killar, apor eller kossor och att gillade mig oavsett. Min klump i halsen släppte helt och det var så skönt att äntligen berätta för någon.
Efter detta väntade jag med att berätta för fler. Det kanske tog några månader att ta steget och berätta för de andra i min kompisgrupp (hon min vän jag berättade för är med i denna grupp), och alla var så accepterande vilket var så skönt. Sedan var det dags för mig att börja gymnasiet, där träffade jag några väldigt fina vänner som var väldigt öppna och stöttande runt hbtq+ och vi pratade ofta om det, men jag sa inget om att jag var det just då. Utan det tog ett tag innan jag berättade för en kompis i klassen att jag hade varit kär i en tjej och hon reagerade också så bra, och det var där någonstans det släppte, jag kände mig mycket mer självsäker och det blev lättare och lättare att berätta för folk i min närhet.
Efter att jag berättade för min kompis i klassen hjälpte hon mig att berätta för fler vilket jag tog modet till att göra, och nu med tiden och de senaste året har jag berätta för alla mina vänner och många bekanta vet det också. Och till de senaste vännerna har det inte varit så att jag sagt ”jag gillar tjejer”, utan det har varit att jag sagt att jag har en crush på en person och då har den frågat vem och då har jag sagt namnet(en tjej då). Dessutom berättade jag för min mamma härom månaden där jag skrev på en lapp att jag är Pride, och hon tog det också så bra!
Så ja, nu vet de flesta om det i min närhet och jag bryr mig int heller jättemycket längre om vem som får reda på det. Och att jag har kommit ut har varit bland de bästa som hänt mig! Men med detta vill jag säga att om du funderar på att komma ut så gör det! Jag vet att det kan vara jättejobbigt och jättesvårt men du är inte ensam och det finns så många som gått igenom samma sak som dig! Jag önskar dig lycka till!
/en stolt homosexuell:)
