Ger inte upp fast de bråkar och kallar mig handikappad
Jag har blivit väldigt sårad i flera år på grund av mitt funktionshinder. För det mesta av min familj. Fastän min familj är allt för mig har jag alltid velat gå därifrån, gå bort från allt som är dåligt och gå till den goda sidan.
Varje gång jag hör att någon bråka har jag försökt att inte bry mig. Men varje gång det kommer en diskussion om mig hör jag alltid ordet ''handikappad'' som alla brukar kalla mig för i min familj. Jag är ju den jag är. Vad ska jag göra åt det?
Varje gång jag försöker att säga det jag vill blir det bara bråk. Mina föräldrar bråkar som om de var barn och jag den som måste lösa det. Fastän jag är bara 14 år gammal känner jag mig som en vuxen människa som inte får göra egna val i livet. Liksom en slav som får mat och dricka, men som inte får göra egna val, utan måste behandlas som en handikappad person som inte duger någonting.
Det enda som sker varje dag är att jag sitter i mitt rum och hoppas att jag ska ruttna. Det blir nästan alltid att någon klagar på mig hela tiden för att jag inte kan göra något.
Jag vet inte hur det här började. Det enda jag vet är att allt började med att mina föräldrar skiljde sig för 7–8 år sedan. De trodde att det skulle vara lugnare om båda hade egna vägar. Men det ledde bara med att det blev mer och mer bråk mellan alla.
Jag började att ha väldigt många möten, men ingen ledde till något bra. Allt blev sämre. Det blev bara mer och mer bråk. Senare insåg jag att det inte går att göra något åt det.
Det jag ska bry mig är min framtid och inget annat än det. Jag insåg att för varje slag blir jag starkare om jag inte ger upp. Och det gör jag nu. Jag vet att livet kommer att bli perfekt så länge jag säger att det ska bli perfekt. Och så länge jag tror och vet att det är perfekt kommer det att bli perfekt till slut. Jag vet att karma kommer tillbaka till den som har gjort något dåligt och.
/Anonym
