Nu när jag vet varför jag är annorlunda så vill jag bara fortsätta vara som jag är!

Jag är en kille på 19 år, jag hade som liten många syskon o kusiner i samma ålder som mig. Till skillnad från dom så var jag väldigt ensam, jag insåg redan där att jag var annorlunda.

Hela livet så fick jag gå runt i förtvivlan o undra vad det var för fel på mig eftersom alltid folk jämförde mig med syskon och kusiner, jag hade svårt med vänner o folk missförstod mig alltid, därför drogs jag mer till djur än till människor.

När jag var runt 16 år gammal så orkade jag inte känna som jag gjorde om allt, mina sinnen var extremt överkänsliga o jag fattade mig inte på människor o alla drev med mig för att jag var konstig, jag hade svårt för vissa saker som att knyta skor men kunde lösa en Rubiks kub utan problem.

Men så fick jag diagnoserna adhd och autism, det kändes skönt men ändå jobbigt. Jag började tänka mycket på saker i mitt liv o vad som gör mig så annorlunda o insåg att jag älskar mig själv! Varför folk alltid hade retat sig på mig var för att jag var mig själv. Jag fick så bra tankar om mig själv och har nu världens bästa självkänsla.

Jag vet att jag är dålig på mycket, vilket e helt okej, men jag är också väldigt bra på annat som kan vara udda. När jag bara insåg vad som skiljde mig från omvärlden så vill jag inget annat än att fortsätta vara den jag är! Så just bara på grund av lite vetskap av mig själv så ändrades hela min självbild
/En lite annorlunda person