Tankar om att vara adopterad

Jag har tänkt lite på mitt liv som en adopterad afrikansk tjej, vilken tur jag egentligen hade! För min biologiska mamma hade en sjukdom, minns inte vilken, men hon hade inte tillgång till bra medicin. Och chansen var stor (90 %) att sjukdom kunde sprida sig till fostret (jag alltså).

hon döpte mig till Teboho, vilket betyder tacksamhet

Jag föddes hemma månad 7 vilket inte heller var det optimala kanske. Kvinnan som födde mig kunde inte heller ta hand om mig, så hon döpte mig till Teboho, vilket betyder tacksamhet. Sen sågs vi aldrig mer.

Jag var frisk kry och hamnade på landets bästa barnhem. Jag minns ingenting från det, för jag en månad gammal då, men jag har lite kompisar som också bodde där som är äldre än mig. Det är mysigt och höra dom berätta vad dom minns.

nu har jag döpts om till något annat

Sen fick jag mina föräldrar som kom från Sverige, (minns inte det heller, jag var typ 1 år då). Det roliga var att på barnhemmet hette för många Teboho så jag fick ett annat namn: Dlintle, vilket betydde den vackra. Jag förnekar inte det såklart ((: Men nu har jag döpts om till något annat istället.

Idag bor jag i Sverige, fast jag kunde ha bott i Afrika utan mat eller vatten. Så när jag tänker på det, känns det fantastiskt. Jag minns inget från tiden i innan jag adopterades, men jag har ändå varit med om det!

ibland brukar jag viska: tack mamma

Jag tror inte att jag kan söka upp min mamma för tydligen var hon väldigt illa däran, och chansen att hon är död nu ganska stor. Men ibland i tysthet brukar jag viska, när jag är ensam: tack mamma. Det får mig att känna mig nära henne på ett sätt som är lagom för mig.

Om omständigheterna hade varit annorlunda hade jag nog kanske inte brytt mig. Men jag jar accepterat att hon inte finns i min liv, fast jag kommer älska henne för det hon gjorde för mig. Tack och kram!

/Lite tankar bara puss hej dåååååååå