En ny bästa vän som jag litar på

Jag trodde aldrig mer att jag skulle lita på någon igen.

För tre månader sedan träffade jag min nuvarande bästa vän. Det var under en av de sämre perioderna i mitt liv. Vi hamnade i samma grupp i ett skolarbete som skulle pågå i en vecka. Vi kom väldigt bra överens nästan direkt.

I somras utsatte två olika killar mig för sexuellt övergrepp (vid olika tillfällen) och nu är det ca 9 månader sedan och jag har fortfarande inte kommit över det. Jag berättade detta för min bästa vän och han var väldigt förstående samtidigt som han var väldigt arg på de båda killarna. Han vet om att jag har självskadebeteende och att jag försöker sluta, han vet att jag dagligen får panikattacker som är svåra att bli av med. På 3 månader har han lärt känna mig bättre än någon annan. Ingen har någonsin fått mig att lita på någon så snabbt men ändå är han den enda jag litar på.

Jag måste erkänna att det var oväntat. Han gav mig hoppet tillbaka när jag trodde att jag hade förlorat allt. Flera av mina vänner stod inte längre ut med mig på grund av att jag mådde som jag gjorde. Jag skildes från mina nära vänner när jag började på gymnasiet. Men jag fick även flera nya. Det var under sommaren som jag började skriva noveller, sjunga och fota mer än vad jag gjort tidigare. Det gjorde jag för att jag ville ha flera olika sätt att utrycka mig på.

Jag och min bästa vän kan sitta och prata om precis allt, vi kan prata i telefon i flera timmar utan att egentligen ha något att prata om. Det är en väldigt härlig känsla. När vi är med varandra glömmer jag allt sm är jobbigt (så länge jag inte ser eller hör något som påminner mig ganska starkt). En enda gång när vi har varit med varandra så har jag fått en panikattack. Min bästa vän satt och bara höll om mig utan att säga ett ord. Han höll om mig i säkert en halvtimme innan jag slutade skaka. Jag kan inget annat än att vara tacksam över att jag har honom som vän, han betyder så otroligt mycket för mig.

Det jag vill säga med detta är att det är aldrig försent att återfå hoppet igen. Ibland behöver man kanske lite hjälp på vägen och det är okej att be om det. Alla behöver vi hjälp ibland, men för att få det måste vi också be om det. Ibland behöver vi bara någon som ger oss en kram, eller någon som pratar med oss och får en på andra tankar, eller någon som bara visar att han/hon bryr sig. Sådana människor finns någonstans där ute. Du behöver bara hitta den som passar dig.

Lycka till, du klarar detta :)

/En tjej på 16 år