Aborten var det svåraste val jag gjort

Jag blev gravid med min kille när jag var 15 år gammal. Vi var på skidsemester och vi skulle vara där i 5 dagar. Dumma som vi är glömde vi båda kondomer och jag gick då inte på något preventivmedel. Men vi valde att ha sex ändå.

Under tiden vi var där tänkte jag inte så mycket på vad som skulle kunna hända om man hade oskyddat sex, men det fick vi snart reda på. Efter fyra, fem veckor började min kropp förändras. Jag gick upp i vikt och jag blev mycket mer sötsugen. Jag kände helt enkelt inte igen mig. Jag berättade det för min kille men han reagerade inte så mycket och vi fortsatte våra liv som vanligt.

Jag gick sedan till skolsyster på skolan för att jag tycket det var något som inte stod rätt till, men skolsystern trodde bara att det var något med puberteten så hon tyckte inte att jag behövde kolla upp det. Men en vecka gick och jag gick bara upp mer och mer och mina bröst slutade aldrig att växa. Tillslut kommenterade min kille mina bröst att de hade blivit obehagligt stora på så kort tid så jag bestämde mig då för att ringa till Ungdomsmottagningen och boka en tid för graviditetstest.

Hela den dagen var jag så nervös att det skulle vara två streck på testet så jag ville ta med en kompis så en i klassen följde med efter skolan. På vägen dit skojade vi lite och pratade om hur det skulle vara om man blev en ung mamma och hur mysigt och härligt det troligtvis skulle vara. Men sedan tänkte vi inte så mycket på det. Det blev sedan min tur i väntrummet och jag bad min kompis följa med in för jag var för feg för att sitta där själv för jag skämdes så mycket över att jag inte hade använt kondom.

Jag fick sedan en plastmugg och blev ombedd att gå in på toaletten och kissa i muggen. jag gick sedan tillbaka in och satte mig hos barnmorskan och hon lade ner stickan i muggen. Det tog en stund innan det kom fram något men till slut kom det fram ett streck på stickan och barnmorskan sa att jag inte var gravid. Det var som en stor tyngd bara släpptes ifrån mig och jag kunde äntligen andas ut.

Precis när vi skulle gå kollade barnmorskan en sista gång på stickan oh då konstaterade hon ett andra streck på stickan och jag bara föll ner i stolen och började gråta. Min panik över att jag nu som bara 15-åring har ett liv i magen och allt är mitt fel? Jag började tänka hur jag tusan ska våga berätta för mamma och hur jag ska våga berätta för min kille ... tänk om han skulle dumpa mig?

Jag stod på parkeringen i ren panik och jag valde att ringa till min pojkväns mamma och be om råd. Vi kom sedan fram till att hon skulle berätta för min kille och att jag skulle ta mig hem och berätta för min mamma om hur det stod till. Jag kom sedan hem men det tog hela kvällen innan jag gav upp. Jag hade hållit minen uppe men tillslut bara rasar hela min värld ner och mamma förstår ingenting.

Jag berättar för henne och hon bara håller om mig och kramar mig och säger att allt kommer bli bra. Dagen efter bestämmer vi oss för att ta oss till sjukhuset och bestämma oss om hur vi ska göra för i det läget visste jag inte om jag ville behålla barnet eller inte.

Jag bestämde mig sedan för att jag skulle göra en abort, men detta var nog det svåraste beslutet jag någonsin gjort i hela mitt liv. Jag trodde aldrig att jag som 15-åring skulle behöva göra ett så svårt och tufft val. Det kunde liksom blivit mitt framtida barn och jag bara tar bort ett liv som faktiskt egentligen var mitt och min killes fel. 

/Beslutet som förändrade mitt liv