Fick hjälp med min hemska mensvärk
Efter att ha haft en ganska problemfri mens i flera år vaknade jag en natt av att jag behövde gå på toaletten. När jag satt där kändes det plötsligt ungefär som att min tarm virats runt min livmoder och klämde ihop den allt vad den kunde. Jag fick plötsligt en starkare mensvärk än jag någonsin upplevt tidigare. Jag blev alldeles svimfärdig och när jag reste mig upp vek sig benen under mig. Till sist fick jag i mig en värktablett och efter några minuter började värken ge med sig.
Efter den händelsen började min mens bli mer och mer problematisk än den tidigare varit. Jag fick värre värk, och det hände att jag stannade hemma från skolan och istället låg i fosterställning på golvet. Jag märkte dessutom av min PMS mer och mer, och kunde sitta och gråta i timmar, helt utan tydlig anledning. Den där plötsliga mensvärken med svimningskänslor inträffade dock inte igen.
Men sen, efter ett år med min svårare mens, svimmade jag plötsligt helt oväntat strax efter ett toalettbesök och vaknade upp med stark, panikartad mensvärk. Jag chockades av hur vården och internet svarade "det är normalt", men fick snart träffa en barnmorska. Vi kom fram till att sätta in en hormonspiral, och jag är idag jätteglad att jag gjorde det. Jag var så sjukt rädd innan, men min mens skrämde mig ännu mer.
Att sätta in spiralen gick dock över förväntan. Sen kände jag förstås av vissa symtom i början - såsom orolig mage och oregelbunden mens. Idag har jag dock en regelbunden mens (som är så liten att jag knappt behöver trosskydd) och kan få lättare mensvärk ibland (kring ägglossning och mens), men inte i närheten av vad jag upplevde innan. Jag har senare även gjort en gyn-undersökning för att se ifall min problematik berott på endometrios, men läkaren hittade ingenting.
Med den här berättelsen hoppas jag kunna erbjuda någon form av stöd för dig i en liknande situation - du ska inte behöva leva med svåra smärtor eller andra symtom, vården kan hjälpa dig! Internet må säga att det är "normalt", men det betyder inte att det ska vara okej.
Kram till alla er som kämpar!
/Evelina, 24 år
