Hur vågar jag söka hjälp?

Jag har mått dåligt men jag vågar inte söka hjälp eller ens prata om det, vad ska jag göra?
/Anonym

• Steget man måste ta är verkligen gigantiskt. Tänk på att man inte måste prata med någon man känner. Det går bra att själv boka tid hos en psykolog eller på umo för att prata. På Bris kan man även ringa och chatta anonymt vilket är jättebra om man skäms eller inte vill berätta vem man är eller har svårt att prata face to face
  /Gurka
• Jag är i exakt samma situation mår pissdåligt och vet inte vad jag ska göra. Att prata här är ett stort steg! Sedan kan man ju ta skolkuratorn osv <3
  /<3
• Ungdomsmottagningen, i din kommun kan säkert vara till hjälp! UM har kuratorer och barnmorskor, och läkare.
  /Siri
• Hej! Att söka hjälp är svårt för många och inte något du är ensam om. Det du kan göra är att snacka med en vuxen, dina föräldrar eller till exempel din lärare, någon du litar på och så kan de hjälpa dig. Du kan gå till din skolkurator eller en kurator på Umo, som kan hjälpa dig på din resa att börja må bättre. Ifall om du inte vågar berätta förnnågon kan du alltid kolla upp till exempel depression ifall om det är det du lider av på 1177 så finns det en flik där det står vad du själv kan göra, det är ett bra ställe att börja på medan man samlar modet för att be om hjälp. Du ska inte behöva gå igenom detta ensam och att be om hjälp är aldrig fel! Du är viktig och du har betydelse! När jag först berättade för mina föräldrar om att jag mådde dåligt, var det första de sa att de önskade att jag sa det tidigare så de hade kunnat hjälpa mig.
  /En 20 årig tjej
• Tja! Jag var insamma situation ba typ en månad sen. Asså aa de är ju svår, men man måste ba ta det första steget. Du kan gå/skriva till skolkuratorn o ba säga att du behöver hjälp. Skolkuratorn vet vad man ska göra, så det räcker med att du tar det första steget och säger "Jag behöver hjälp" och sen tar dom det därifrån.
  /Tjej 15
• Ta små steg. Att du skriver här är ju en början! Jag har varit i samma situation som dig, och det var en otrolig lättnad att komma ur den. Jag började med att chatta med kurator på bris, innan jag hade samtal på telefonen och till slut pratade med en kurator i skolan.
  /hejsan
• Ta stöd av dina vänner eller en lärare som du litar på. Det är svårt att berätta sanningen för föräldrarna för att man vill inte att dom ska flippa ur men det är bra att ta små steg. Vänd dig till dom du mår bra av och när du känner dig trygg, berätta för dina föräldrar att du mår dåligt. Om dom inte tror på dig så kan du alltid prata med kuratorn på din skola.
  /Tjej, 15 år
• Hej! Jag hade exakt samma problem som du. Jag hatar att prata om problem och känslor. Jag började med att vända mig till en vuxen som jag känner mig hyfsat trygg med, det kan vara en förälder, lärare etc. Efter det så tog vi kontakt med en väg in som är ett nummer man ringer och dom skickar dig dit dom tycker att du passar. Jag tyckte det var jättejobbigt i början att prata med någon främling om mina känslor men det blir bättre och bättre. Jag vet att det kan vara jättejobbigt men det finns hjälp att få om du vill. Du kan också ringar tex bris där är du anonym och pratar med en vuxen.
  /Anonym
• Samma här, jag började med att kontakta bris och sen insåg min mamma att något inte stod rätt till så skolsköterskan försökte prata med mig. Dj kan försöka att kontakta bris på Bris.se och ringa eller chatta. Hoppas det hjärper.
  /Tjej
• Tyvärr så måste du söka hjälp och prata om det även om du inte vågar. Det finns inga andra bättre alternativ. Du kan fortsätta skriva här på umo och ställa frågor om saker du mår dåligt över eller vill dela med dig av men det är inte alltid garanterat att det kommer komma med men jag kan lova dig att du kan hitta historier och berättelser på nätet om folk som gått/går igenom liknande trauman som dig, liknande frågor och funderingar men det brukar kännas väldigt bra för de flesta att prata med någon man är bekväm med om man inte brukar släppa ut saker speciellt då mycket oro och spänningar släpps ut ur kroppen och frigörs när du inte håller det inne. Jag tror att du fixar det här. Kram.
  /Mimmi
• Frågan och informationen är väldigt vag och jag känner att jag inte kan ge något råd för att jag inte förstår problemet.
  
  Mår du dåligt för att du känner dig ensam? Hitta kreativa saker du kan göra utan andra eller försök skaffa vänner. Tex måla/rita, skapa musik, skriv historier, osv, osv...
  
  Gillar du inte din kropp? Hitta sunda och förnuftiga sätt att leva och fixa en träningsrutin. Om inte det hjälper har du nog ingenting du borde ogilla om din kropp.
  
  Har du typ en sjukdom eller skada? Skaffa profissionell vård.
  
  Har du samvetskval? Ta reda på vad roten av dom är och ändra det till det bättre. Tex om du är i ngt kriminellt gäng så sluta med det och skaffa bättre vänner som lyfter upp dig. Samma om du har "vänner" som inte bryr sig om dig men du inte vill såra. Skaffa bättre vänner.
  
  Det är hur som helst en väldigt bra idé att bara berätta för någon som bryr sig. Ventiler liksom. Kanske till dina föräldrar, som enligt svensk lag och allmänt sunt förnuft måste hjälpa dig. Tänk igenom varför du mått dåligt och skriv istället en mer specifik fråga om ditt problem. Det kanske till och med är så att du inte har några större problem och detta är bara något du inbillat dig och då behöver du inte må dåligt längre. Men när du kommer på varför, ge inte upp förens du mår bra igen. Annars är det absolut bästa sättet att bli glad och må bra att träna och röra på sig. Och äta choklad förståss.
  /Det kallas "tillgänglig", inte "singel" 🗿