Hur blev ni friska från ätstörningen?

Hej på er☺️ Jag undrar till er som fått hjälp att bli fri från en ätstörning, en ätstörning som sitter psykiskt och att du typ försökt gå ner i vikt men inte lyckats ... Hur gjorde ni för att få hjälp att bli friska? Och hur behandlades ni? Tacksam över bokstavligen ALLA svar❤️

/13 årig tjej

Svar

• Jag går själv på ätstörningsklinik och det är inte jätteallvarligt. Men jag har någon form av ätstörning. Det bästa är när någon utomstående, som en doktor, säger det direkt åt dig t.ex. att du äter för lite. När en nära person säger det tror man inte helt på det. Sen måste du komma ihåg att du inte kan lita på dina ögon och att du inte har full självinsikt. För mig är det fortfarande svårt att bryta vanorna men jag får hjälp! Jag föreslår att du bör söka till någon klinik via skolhälsovårdaren!
  /Ätstörd 16-åring
• Hej, det är svårt att bli helt frisk från ätstörning har jag förstått. Själv har jag haft svåra problem med hetsätning och den ständiga tanken att behöva gå ner i vikt och jag har hatat min kropp. Jag har inte behandlats mer än att jag går hos en psykolog. Försökte söka hjälp på en klinik men köerna är så långa att jag måste vänta ett halvår på en tid. Att prata om det med en psykolog kanske är ett bra första steg, förstå varför du gör som du gör och får lite hjälp med tricks att ta till när det är svårt. Kom ihåg att det är inte enkelt men du är stark. Lycka till<3
  /Tjej 18 år
• Pga. brister från elevhälsan och "vanliga" vården fick jag inte nån professionell vård för min ätstörning förrän flera år efter att jag blivit sjuk. Det råd jag vill ge är därför att det är viktigt att stå på sig för att få hjälp (med stöd från vänner eller föräldrar, om det behövs), och inte ge upp direkt om du inte får nån kontakt med vården.
  
  Att få hjälp gör tillfrisknandet så mycket enklare. Ta kontakt med skolhälsovården eller ungdomsmottagningen, de kan sen hänvisa dig vidare om det behövs till t.ex. psykolog eller ätstörningsmottagning.
  /Nästan frisk 21-åring
  
• Hej på dig! Jag hade en ätstörning när jag var mellan 13 och 16,  jag förlorade min mens. Jag besökte en ätstörningsklinik under större delen av de åren jag var sjuk och det hjälpte verkligen. Men man kan gå dit hur många gånger som helst utan att det hjälper om man själv inte har bestämt sig för att man vill bli frisk.
  
  Jag pratade med en bra psykolog och hon hjälpte mig att tänka annorlunda. Jag rekommenderar verkligen att söka hjälp hos någon professionell, det kan ta emot och vara läskigt till en början men jag tror att du kommer må bättre om du får prata med någon om det här.
  
  Jag känner inte dig men vet att du är fin som du är! Jag har fortfarande negativa tankar om min kropp och vill helst ändra på den varje dag. Det är en lång kamp, men om du får hjälp så tidigt som möjligt kanske det inte blir lika tufft :) Lycka till! Kram <3<3
  /18-årig tjej
• Så fort jag insåg att jag hade en ätstörning så började jag äta mer. Till slut åt jag normalt och nu är jag normalviktig, känner hunger och mättnadskänslor. Jag åt för lite i cirka 5 månader och sedan när jag fattade att det var en ätstörning så började jag att äta mer. Nu har jag ätit normalt i cirka 8 månader.
  /17-åring
• Jag vet inte om jag är sen, men jag hoppas verkligen att du sökt hjälp. Jag själv sökte hjälp för ett halvår sedan, och det funkar jättebra. Förstår nu vilket sjukt beteende och kroppsyn jag hade. Mår mycket bättre nu, äter normalportioner och motionerar lagom mycket. Jag kom in till BUP efter en månads kö, även om det tar längre tid sök! Mitt mående är så mycket bättre nu och jag tillbringar mer tid med familjen och vänner. Lycka till och ge inte upp!
  /13 årig tjej
  
• Tja! 14 årig kille här som led av anorexi. När jag började gå ner i vikt försvann mitt liv. Jag isolerade mig under mitt täcke och mådde bokstavligen piss. Det ändå jag fokuserade på kcal och vad som innehöll minst. Till slut fick jag hjälp av Bup. Till slut insåg jag att när jag ligger på min dödsbädd, ska jag då ha slösat alla mina år på att vara kall och deprimerad istället för att leva mitt liv?
  /Sällsynt före detta kille-anorektiker
  
• Jag hade ätstörningar när jag var yngre men mina föräldrar hjälpte mig med det.
  /Anonym