Hur ska jag berätta för föräldrarna om självskadandet?

Hur berättade ni för era föräldrar om erat självskadebetende?
/?

Svar:

• Berätta för dem genom att skicka ett sms till dem. Om det känns jobbigt att säga face to face. Annars kan du ju prata med en lärare eller kurator som du har tillit för. Du kan säga till den att det är jobbigt för dig att berätta det för dina för dina föräldrar så kanske kuratorn eller läraren kan ta ett snack och berätta för dem om ditt självskadebeteende.
  /A
• Det är jobbigt i början för man vet inte hur de kommer reagera osv. För mig så var det att dom såg lite först och när mamma frågade om det så berättade jag allt. De kommer ha sån förståelse, och dom kommer vara chockade i början kanske för detta är något helt nytt för dom, så det kan vara så att dom ibland säger saker utan att tänka men i grund och botten älskar dom dig och vill endast att du ska sluta skada dig. Jag hade inte slutat när jag berätta för mina föräldrar men när jag såg blicken de gav, och när jag pratade med dom så var det då jag insåg vad jag verkligen höll på med och jag kunde sluta. Så berätta bara så snart du får chansen och tycker det passar, det finns inget att tveka på
  /anonym
• Hej, jag är ingen som berättat för mina föräldrar om mitt självskadebetende utan det var något de fick reda på själva då de såg mina sår. Det finns två saker du nog kan göra. Antingen är det bara att berätta för dina föräldrar att du skadar dig själv och förklara varför, eller så gör du det genom långsamma steg, för att de själva ska lista ut det. Till exempel berätta för dem att du mått dåligt och försöker få ut tankarna du känner. Detta kan kanske få de själva att misstänka ditt självskadebetende och på egen hand och fråga dig om du verkligen gör det.
  /:=
  
• Hej, mina kompisar berättade första gången för min skolkurator. Sen kände jag att jag behövde hjälp för min ångest då berättade jag själv för henne. Så jag skulle rekommendera att gå genom skolkuratorn eller någon du litar på.
  /Anonum
• Jag gick ner till min mamma och sade som det var, hon blev inte arg men såklart orolig och jag tog med mig saken jag hade gjort det med och gav den till henne. Men tycker du det är jobbigt att säga det öga mot öga så kan man skriva till din förälder/föräldrar.
  /Alka
• Jag hade blivit ”påkommen” en gång innan, men då så blev det ganska bort borstat. Jag försökte då övertala mamma och pappa att det bara var en engångs grej, vilket inte stämde. Typ 1,5 år senare så var det en kväll som hela min fasad om min psykiska ohälsa bara brast, och i den vevan så sa jag till mamma att jag hade gjort det mer än bara den gången hon fick reda på det, men sa inte att jag faktiskt gjorde det då. Ännu senare när min sjukdom hade blivit väldigt allvarlig så hittade min mamma en necessär med rakblad, blodiga bandage och förband, massa undanstoppade tabletter och cigg. Hon blev såklart orolig, men det som ändå var skönt va att jag inte behövde komma till de och säga, utan de kom till mig. Självskadebeteende är allvarligt varelse man rispar eller måste sy, och jag vet hur kämpigt det är! Det är som droger, man vill ej göra det men är ändå beredd att göra så mycket för att rymma från alla känslor i bara några sekunder. Mitt tipps är därför att lägga fram tecken för att de ska fatta. Det var lite det jag hoppades på när de första gången såg det. Det är lättare enligt mig, och när mina föräldrar hittade alla mina grejer så tog de även beslag på det, så det var 2 bra första steg mot att bli ren <333
  /Alva
  
• Berätta inte!!!!!!!!!! Leddddddeeeer bara till problem
  /Anonym
  
• Min mamma märkte det. Hon såg på min arm och blev väldigt ledsen. De lättade en stor tyngd över mitt bröst och vi låg o pratade i flera timmar. Allt blev mycket bättre. Dina föräldrar vill bara ditt bästa och det är nästan bara att säga att du har självskadebeteende för att rycka av plåstret så du kan ta hjälp. Det är verkligen så viktigt att prata om det. Lycka till❤️
  /Anonym 14 åring
  
• Sitt ner med dem och berätta vad du känner, varför du gör det och hur din hälsa är. Öppna upp för dem om vad som ledde till detta och hur ni tillsammans skulle kunna försöka hjälpas åt från varsin sida så att detta slutar. Hoppas det blir bättre.
  /L bibish
• Prata med någon som du kan lita på t.ex en kurator eller någon lärare om detta. Så kan kuratorn eller läraren prata med dina föräldrar om att du har självskadebetende. När dina föräldrar får veta kommer det kännas enklare och dom kan hjälpa dig.
  /K