Hur minskar jag pressen på mig själv att vara social?

Hej! Mitt problem är att jag tycker det är jobbigt att umgås med folk i större grupper och oftast handlar det nog om att jag inte känner alla parter så bra. Jag känner liksom en press på mig själv om att jag måste vara social och prata mycket och inte sitta tyst. Och om det blir så att jag sitter tyst får jag en grov ångest och blir nedstämd vilket gör att jag inte försöker komma in i samtalet igen, och så går det runt i en negativ spiral.

Jag är medveten om att jag är en introvert människa. Jag älskar att vara med mina kompisar men så fort någon utomstående kommer så känner jag av den här pressen av att jag inte får vara tyst. Så mina frågor är: Finns det någon som känner samma som jag och isåfall, hur resonerar ni? Hur gör jag för att minska pressen på mig själv? Vad tänker extroverta personer om introverta personer som kan sitta tysta under ett helt samtal? Framstår jag som tråkig då jag inte tar så mycket plats? Tack på förhand!

/kokosnöt, 18 år

Svar:

• Vad extroverta personer tycker om introverta som är tysta så tror jag inte att de märker att andra är tysta eftersom de själva är så uppfyllda av att prata och desto större publik desto bättre. De tycker inte att du är tråkig så länge du är en publik som kanske skrattar på rätt tillfälle eller nickar samtidigt som du ser den personen i ögonen som om du lever dig in i den extroverta personens berättelse.
  
  De skulle snarare ogilla att någon annan tog rampljuset iväg från dem. Dessutom så behöver du inte pressa dig själv att vara social för att social är ett behov av att umgås av andra människor. Precis som att äta eller sova så ska det behovet inte värderas vara bättre än något annat behov. Alla behov är lika viktiga.
  
  Alla har också olika stora behov av socialt umgänge och om man har ett litet så är det fel av samhället att få dig själv att pressa dig över dina gränser. Olika personer behöver olika mycket av olika saker. Oavsett hur social personer kan vara så behöver alla en paus från socialt umgänge men för vissa så räcker det att vara ensam på toaletten. Och för andra så är att gilla någons annans upplägg på sociala medier tillräckligt. Som sagt, det är olika för alla.
  /Introverta.me
• Jag är själv extrovert och jag skulle snarare tycka att det är synd att du inte är med i samtalet, kanske också att du är ointresserad beroende på hur du beter dig. Däremot förstår jag också känslan att inte vilja prata bland främlingar, var själv lite svårt för det och pratar hellre med de jag känner, iaf i början.
  
  Jag tycker inte du ska känna någon press att vara social om du inte vill vara social. Prata med de du känner eller om du är i ett gruppsamtal så kan du hålla dig till att prata när du känner att du har något att säga. Oroa dig inte för vad andra tycker, de flesta tycker nog bara att det är lite synd att du inte är med i samtalet.
  Allt du behöver göra för att inte framstå som ointresserad eller tråkig i den mening jag tror du menar är att hänga med, lyssna och titta på den som pratar.
  /Extro
• Jag känner helt igen mig i vad du skriver, och jag vill bara säga- det är okej att vara introvert. Jag har berättat och förklarat för mina kompisar vad att vara introvert innebär, jag tycker du ska göra desamma. Eftersom du mår dåligt när du sitter tyst så föreslår jag att du ska försöka komma in i samtalet, du kan också be dina kompisar att hjälpa dig eller gå iväg med dig när du får det jobbigt.
  
  Jag har ingen aning vad extroverta personer tänker om tysta personer, men det är inte viktigt. Det som är viktigt är att du känner dig bekväm i dig själv, du ska inte bry dig om andra (ja det är himla svårt men försöka duger bra). Nejdå du framstår nog inte som tråkig, det är troligtvis mest du som drabbas av din tystnad. Vill bara säga att du är fin som du är, och att jag hoppas mina tips hjälper. Ha en fantastisk dag!
  /tjej, 13
• Hejsan!! :)) Jag kan verkligen känna igen mig i det du skriver. Det jag tror att allt handlar om dålig självkänsla. Saken är den att ALLA människor är bra på sitt sätt och det är det som gör oss till de vi är. Med andra ord spelar det ingen roll om du är pratsam eller lite mer tyst för du ska kunna bli accepterad ändå. Om du inte blir det, kanske det är bättre att hitta andra människor som verkligen gör det <3
  /Cecilia, 18 år
• Jag är själv också väldigt introvert och känner igen mig mycket här. Jag brukar bara vara med i samtal när det går och passar. Jag känner mig nöjd så länge jag är med och följer samtalet och kan slänga in några kommentarer för att visa mig.
  /Introvert tjej, 16år