Svara varandra
Hbtq-personer, har ni varit med om diskriminering?
Ni som identifierar er som hbtq-personer, vad är era upplevelser av diskriminering, är de något ni har varit med om, vad? hur har de påverkat er? ♥
/E
Svar:
- Jag är helt fel människa egentligen att svara på detta men förra året tog jag upp på klassrådet om vi kunde sätta upp Pride-flaggor i klassrummet för dem som var hbtq. Jag ville liksom supporta både mig själv och dem som är hbtq i klassen. Min lärare tyckte detta var en bra idé (inte för att det hände då vi aldrig satte upp dem men hon tyckte det), men de gjorde inte klassclownen.
Han började ”attackera” mig och säga hur pinsamt och konstigt det hade varit. Jag kände mig genast ledsen och ångrade att jag sa något. Och pga detta så svarade jag att jag var helt straight när några frågade om min sexualitet efteråt (kanske en eller två månader senare) för jag var rädd att de skulle se mig på ett annat sätt.
/E.elefant - Hej! Jag som är bi har en kompis som innan han visste att jag var bi skämta om det och var liksom "emot" det. När jag väl sa till han att jag var bi så slutade han men hans kompisar fick reda på det och började trycka ner mig till botten. Det är hemskt att personer inte kan acceptera personer för vilka dom är t ex hbtq-personer, personer av annan hudfärg. Människor är människor precis som du. Tack för att du ställde frågan tycker det är så omtänktsamt.
/Anonym 🙂 - För två år sen hamnade jag i ett bråk med killarna i min förra klass. Bråket handlade om skällsord (jag sa till dem att sluta säga skällsord som de inte får säga). En av killarna sa ”om du stämplar mig som homofob så stämplar jag dig som *beeep*” alltså f-ordet. Jag mådde väldigt dåligt av det första året men nu är det bättre, fast jag blir ändå lite triggad av ordet.
/17-årig ickebinär - Det var några som inte ville byta om samtidigt som mig i omklädningsrummet pga min sexuella läggning. Det är ett exempel på vad jag varit med om. Det har nog gjort mig lite mer försiktig. Men jag är väldigt öppen för det mesta och de allra flesta är stöttande tycker jag, så jag försöker att inte låta de negativa händelserna påverka mig för mycket ändå :)
/Qwerty - Jag är en 14-årig lesbisk tjej och jag har aldrig mött något direkt hat irl då jag inte är öppet leb men ord som bög, gay osv används som svordomar i min skola. Det finns även elever som använder ”Pride” som en svordom, i en mening så kan de säga ”du är så jä**a pride”. Men jag har inte tagit något till mig då de bara beter sig skitbarnsligt.
På TikTok och insta har jag mött lite hat när jag stått upp för hbt-personer och rättigheter men det har aldrig vart hat riktat mot mig. Min kommun är rätt rasistisk och homofobisk och därför vill jag flytta därifrån när jag flyttar hemifrån. Så därför är jag lite indoktrinerad i allt detta och det har hänt att jag har själv varit små homofobisk i små kommentarer för att själv inte bli utsatt för hat.
Det har aldrig vart direkt riktat till en person men har ångrat mig något enormt. Hände nyligen att jag och en vän pratade om detta och jag pratade om en person och ja jag tänkte inte helt klart min mening innan jag sa den. Min vän som är riktigt stark och modig sa direkt till mig att det inte var så, att det inte funkar på det sättet. Sen satt jag självklart och skämdes för att jag hade svikit henne, mig, hbtq-communityn, samt en av de personer jag pratade om. Ja, det var en lång förklaring och slutsatsen är att ja, jag har mött lite homofobi och jag är sjukt besviken på mig så japp.
/Jupp - Varje dag…men jag har vant mig så typ skiter i allt. Men de e allt från att skämta om att någon är bög (på ett nedvärderande sätt) till att säga ”jag är transa”. Har också blivit kallad ”din lesbiska lilla horjävel”. Det var jobbigt men det är så normaliserat att ”skämta” om hbtq + så känns som att ingen bryr sig.
/🐝 sexuella tjejen - Jag som en lesbisk öppen kvinna, och feminist, har mött hat ända sedan jag kom ut till världen, när jag gick i femman. Anledningen till att jag valde att komma ut var för att jag, efter en lång period av män och pojkar som var på mig och rörde mig så gav jag upp med självförtroende för dem.
Jag har alltid blivit kallad svordomar och det pågår ända in idag, runt 7 år sedan, och hatet flödar, men jag har lärt mig att stå upp för mig själv, såklart drar det mentalt (speciellt jag som har depression), men man kan lära sig att kämpa mot det. Jag och min tidigare tjej gick alltid ut på stan å höll hand, oavsett om vi visste att det var homofober runt oss.
Att vara lesbisk i denna vardagen är även väldigt sexuellt attraktivt för män, tyvärr, så man kan vara med om att äckliga män frågar om man kan göra porr med sin tjej. Jag själv har tyvärr vart med om det.
Men våga vara den du är! Livet blir bättre vetandes att man inte behöver gömma sig. Jag ångrar inte en gnutta!
/MissJ, 17. - Har inte direkt fått några elaka kommentarer riktade mot mig men när sådana kommentarer riktas mot hbtq-personer på ett generellt sätt blir jag faktiskt j besviken och ibland till och med ledsen. Det är som en påminnelse om att jag troligtvis inte kommer att bli accepterad av alla för den jag är.
Oftast märker jag att folk på sociala medier säger många kränkande saker om hbtq+. Säkert för att det är lättare att skriva ner ens tankar och åsikter än att faktiskt säga dem rakt ut. Jag tar tyvärr åt mig det mesta, även om jag inte vill det.
/C - Nepp, men då vet bara mina bästa vänner om det.
/Pil - Jag är en flicka på 15 år och är bisexuell. Till mina föräldrar och 4 närmsta vänner har jag sagt det men inte till någon annan. Jag vågar inte. Till en början kände jag mig otroligt ensam men efter att mina vänner stöttade på ett så fint sätt och efter att min bästa vän också gick ut med att vara bi kändes allt mycket bättre. I hemlighet har jag varit kär i en tjej i 1 år, mamma och några vänner vet om det. Inte hon.
Undrar om hon någonsin kommer veta? Jag har skrivit en novell på 63 sidor om mitt liv efter att jag blev kär i henne, när jag blir äldre kanske jag publicerar den. Jag har inte stött på direkt hat mot hbtq-personer men definitivt hört om det som något fult och lite ”smutsigt”. Förstår ni? Andra vänner förutom mina närmaste har lagt kränkande skämt om exempelvis lesbiska (även under tiden jag var kär i en tjej, vilket gjorde mig bekymrad) och förknippat det med något dåligt. Till dig som läser, vi förtjänar att bli behandlade med respekt. Allihopa. För ditt bästa, för mitt bästa. För vårt bästa, tillsammans.
/Anonym - Jag har inte tagit emot så mycket irl, men mera online. Mycket hat när man står upp för sin community. Många i min klass är Lgbtq+ (även jag) så det är inte så mycket, men visst händer det att man skämtar om det. Tycker ändå att man "lär" sig efter ett tag och kan skratta åt det om det är nån man känner.
/En liten tranziboi - Jag blev kär i min bästa vän under ett sommarlov och frågade sedan chans på henne då skolan började. Hon sa att hon också gillade mig och vi blev ihop. Vi berättade för hennes närmsta vänner som sa typ grattis och sedan gick iväg.
Men typ någon vecka senare så började de vara lite smått taskiga mot mig. Och detta blev värre. De försökte muta mig för att jag inte skulle vara ihop med henne!!!! Jag vart så arg. Sedan grät hon. Nu är vi alla vänner men det var jobbigt…
/Ville bara säga det….;-/ - Det är klart man fått kommentarer och blickar, det som varit jobbigast för mig är när gammla klasskompisar tar upp gammla förhållanden och även att väldigt många små barn kan se mig på coop o säga "är du gay?". Jag har inte varit med om nåt speciellt våld.
/Robin / hen / 13 - Ja. Jag har blivit kallad massa äckliga saker för att jag gillar tjejer. Jag har också nyligen kommit ut som ickebinär och många har varit otrevliga mot mig över det. Jag försöker liksom inte tänkta på det och istället hänga med mina kompisar som också är HBTQ+, men ibland får jag ångest över tanken att någon jag tycker om ska visa sig vara homofob och ta ut det på mig.
/C - Ja många gånger varje dag. Det är skitjobbigt och jag hatar när dom säger "ew hon är leb" eller "ewww han är bög" jag tycker att det är så fula ord.
/Lesbiska tjejen❤️ - Hej, nej, jag har aldrig varit med om det. Men det kan ju såklart uppstå.
/Warriors - Jag är transtjej (male to female). Jag har blivit diskriminerad så många gånger så att jag inte kan räkna. Folk säger att jag är äcklig och weird. Jag bara struntar i det och hittar nya vänner som stöttar mig. Men på sistone då skolan har behandlat mig dåligt så har jag haft det svårt att skaffa nya vänner. Men man ska inte bry sig om vad andra säger. Du är du och du är fantastisk.
/Jesse en blyg 13 årig trans tjej - Jag har fått höra mycket fula ord och miner mot mig genom tiderna!
/Gissa vem?! - Jag är trans/ickebinär (han/hen) och bisexuell, och ja. Händer ofta, men det startade när jag kom ut till folk (skolan t ex) och när jag vart mer självsäker och mer öppen med min identitet. Det främsta som jag bemöts av är att jag "inte kan veta" om jag är bisexuell för "att jag inte är vuxen" eller en viss ålder. Det är fel, man kan vara queer eller annorlunda i vilken ålder som helst, för man föds ju med en sexualitet eller etnicitet och att identifiera sig som det kan man göra i vilken ålder som helst. En annan klassiker från folk som har synpunkter är att "det finns bara två kön och att man kan bara vara ett". Nu är det inte sant, inte ens biologiskt sätt då de finns personer som har variationer i sitt biologiska kön eller kropp, det kallas för Intersex. Och sedan, kön är ett påhitt, medans "biologiskt kön" är en helt annan femma men biologiskt kön kan ej säga något om en individ egentligen. Det är också roligt att transfobiska personer vill veta vad man har mellan benen, liksom de behöver man nog förmodligen bara veta när om man ska ha barn med en person. Och sedan också är det en massa frågor som man tror inte många över huvudtaget skulle vilja svara på, som "Är du kär i någon tjej" eller något sånt, eller typ "Varför är du gay/trans?" Sedan så är det frågor om en massa annat, som t ex "Kommer du operera dig där nere?" eller "Kommer du att vara ihop med en tjej och en kille?" Om man får sådana frågor är det smart att skämta bort det eller bara inte bry sig, liksom det finns en gräns med vad man vill säga eller inte som är personligt. Ja, homofobi eller transfobi (eller båda) är vardag om man är öppen med sin identitet. Men att gömma sig är ingen idé heller, att vara stolt och att slåss för det man vill ha är den bästa utvägen ur vilket diskriminerings-problem som helst, till exempel rasism. Och att lära sig om sitt ursprung eller sin identitet är viktiga saker och är väldigt underskattat.
/SlayWithTheGays
