Hur berättar jag för kompisarna om min diagnos??

Hej!

För ett tag sen fick jag min ADD-diagnos. Problemet är att jag inte vet hur jag ska berätta för mina närmaste kompisar att jag har det. Jag känner att jag vill göra det för jag kommer känna dom länge till och vill liksom inte ”ljuga” för dom.

Min bästa vän sedan länge har ADD men vi är inte alls lika på det sättet så de känns som att hen inte kommer tro på mig. Och jag är rädd att det kommer bli stelt då jag hatar förändringar och visa situationer. Kan nån ge tips på hur jag ska berätta för dom?
/Myran

• Jag skulle säga det ganska enkelt, inte göra en stor grej av det. Tex "Det finns en sak jag skulle vilja berätta. Jag fick en ADD-diagnos och jag ville bara säga det till dig så att du vet om det" eller liknande, vad som känns mest naturligt för dig. Är de bra vänner kommer det inte vara några konstigheter! Det borde inte bli stelt, alla har vi nya saker som händer i våra liv och våra vänner är där för att ta del av dem. Försök att inte oroa dig, de är dina vänner, det kommer gå bra! <3
  /Jordgubben
• Har varit i samma sits, oftast var det lättast att bara slita av plåstret och säga det klart och tydligt typ "bara så du vet, jag har fått min ADD-diagnos'. Om de inte tror dig tycker jag att de är dåliga vänner, och det är inte ditt fel om de är det.
  /H
  
• jag tycker att du ska vara ärlig. säg det vid något bra tillfälle när du känner dig redo. om de inte accepterar eller lyssnar på dig är dom inga vänner att ha.
  /puss pårej
  
• Hej! Jag har adhd och har många nära kompisar, har bara berättat för några av dom trots att jag är nära dom alla. Du kan börja med att berätta för en vän, se hur hen reagerar och sedan kanske berätta för dom andra. Obs! Har din kompis negativa åsikter så är hen inget att ha!
  /Tjej
• Hej, jag tycker att du typ bara kan säga det. Annars kan du ju typ skicka ett sms till de så slipper du någon större diskusion. Lycka till!
  /Elise
• Du måste inte berätta om du inte vill?
  /Kram
  
• Tjena Myran. Jag är 18 och har nyss blivit diagnostiserad med social fobi. Och utreds för 2 andra saker samt får hjälp med stress, ångest o sv. Jag berätta för mina vänner och det var som ett vanligt snack. Vi skulle till kiosken och jag valde att berätta. Det förändra inte min situation med dem. Det enda som hände var att dem förstår när o var vi inte ska gå. De hjälper mig försöka besegra min fobi osv.
  /Grabb/18
  
• bara berätta det
  /ny ddsuhods
  
• ADD, ADHD, Autism. Det är inget att skämmas över. Jag har själv ADHD och Autismspektrum. Faktum är att många som inte har diagnos som är unga, ser upp på oss med diagnoser som idoler. Vänta tills ett bra tillfälle när ni kan sitta och ha ett samtal där alla kan berätta lite om sig själva och sina problem för varandra. Om du har bra och snälla vänner så kommer de att säga att det är okej och de kommar pusha dig till ditt maximum.
  /Jesse 13 år med ADHD och Autism
  
• Så jag gjorde var att så fort nått kom upp om det så sa jag typ ”Nä sorry kan inte hänga så länge för jag har ju autism” det fungerar väldigt bra för både dina bästa kompisar och de du inte riktigt känner. Sen så måste du inte säga till alla om du inte vill.
  /Baloo
• Jag har själv ADHD och Asberger. Nästan alla mina vänner har ADHD/ADD och alla är olika. Det är ju ett spektrum, så ingens diagnos kommer se likadana ut. Jag va 12 när jag fick mina diagnoser, är 19 nu. Jag kommer ihåg att jag och min bästis sen jag va 2 satt på en sten och jag va så nervös och ledsen när jag berättade för henne, jag grät. Trodde att hon inte skulle vilja vara vän me mig längre, men hennes svar va ”Du är fortfarande samma person ju, du är du”.Tror aldrig jag varit så lättad. Jag valde dock att inte säga till mina ”klasskompisar” utan bara mina nära men det är absolut inte något du ljuger om ifall du inte vill berätta <3. Jag berättar ofta för folk då det kan hjälpa dem att förstå mig lättare.
  /ADHD-tjej
• Hej Myran, förstår din situation då jag är 17 år och redan diagnostiserats med 5 diagnoser. Adhd och ångest i åk4, Autism och Touretts i åk8 och tillslut OCD som jag diagnostiserades med tidigt i år. Du ska inte behöva känna ångest över att berätta om din diagnos, det är en del av dig. Du har all rätt i världen att berätta och uttrycka dig från ditt perspektiv hur du känner kring din diagnos och om dina vänner inte kan respektera att du ”sticker ut” så har dom en viktig läxa att lära sig framöver. Diagnoser nu för tiden gör personligen mig inte ett dugg förvånad, blir mer förvånad om någon säger att dom INTE har adhd/etc. Det ända du bör tänka på är att du själv väljer umgänge och om du har fäst sig vid folk som inte respekterar dig som du är så är det nog för ditt bästa att dom relationerna tog ett slut. Berätta för dom, jag är säker på att dom inte reagerar märkvärdigare än vad någon annan hade gjort. Ta hand om dig!
  /Sigrid
  
• Hej Myran! Jag fick min ADHD diagnos när jag var 17, och jag själv tyckte de va så skönt att få ett svar på varför jag mådde som jag gjorde. Jag förstår din oro att tala om för dina vänner men jag tror att de kommer stöttat dig till 100%, för de är de vänner är till för. Och att din kompis också har en ADD diagnos kan ju vara en fördel, ni kanske kan hjälpa varandra igenom de svårigheter ni har i vardagen. Min erfarenhet av ADHD och ADD diagnoser är att alla är individuella, ingen har mer rätt eller fel i sitt mående, så oroa dig inte för att du inte ”passar in i ramen” för en ADD diagnos. Du har rätt att känna DINA känslor, och ingen kan säga emot de. Hoppas att du får den hjälp du behöver och allt kommer lösa sig ska du se! Kram
  /Elin 23 år
• Hej, jag fick också min diagnos för ett tag sen. Jag snackade om min utredning med de och sedan så sa jag bara att jag hade adhd🤷‍♀️ mina vänner bryr sig inte och det blev ett starkare band mellan oss❤️
  /Anonym
  
• Du kan sega att du har ADD och sedan förklara vad de innebär detta kommer de för hoppningsvis förstå
  /Sam
  
• Jag tror att du inte behöver oroa dig för att berätta för dem eller inte. Ibland är det klokt att inte berätta det alls. Du bestämmer och väljer. När det gäller mig så lider jag av hörselöverkänslighet. Jag berättade för lärarna och de är väldigt förstående, men mina vänner slutar inte med sarkasm och säger att jag är en väldigt känslig person. Varje gång jag får ont i öronen tittar de på mig med förvåning .
  
  Vet du vad, jag bryr mig inte om dem längre, jag bryr mig inte om de accepterar mitt lidande eller inte. Jag vet att det inte är samma sak för dig, men allvarligt talat, bry dig inte. Om jag var du skulle jag inte berätta för dem. Alla människor är inte 100% bra mot andra och kommer att stödja dig. Vissa väntar bara på att du ska falla för att trampa på dig, du förstår vad jag menar. När de senare får reda på din diagnos kan du säga att det var jobbigt för dig och att du inte ville att de skulle oroa sig för dig. Hitta på en bra ursäkt.
  
  Jag är säker på att de som har din diagnos är socialt intelligenta.
  /e
  
• Du måste inte berätta om du inte vill, att inte berätta är inte att ljuga för dina kompisar. Men ifall du vill kanske du bara ska säga det någon gång, typ "hej jag har fått en ADD diagnos, villr bara att ni skulle veta" och ifall du inte vill att folk ska ändra sitt beteende osv för att du berättar, säg det också. Det kommer säkert gå bra, jag tror på dig
  /17